Fragment från Tanzania

Årsskiftet 07/08 var jag i Tanzania. Under tiden underhöll jag mig själv med att skriva dagbok. Tidvis var det både kul och utmanade att sätta sina tankar på pränt i ett relativit illa tilltygad häfte pryttt med David Brent från The Office på omslaget. Citet under bilden på honom löd " I sorta´ fused Flashdance with MC Hammer- shit". Oslagbart.

Väl hemma var tanken att allt det skrivna skulle läggas upp. Men jag hade varit flitig på sydligare breddgrader och motivaionen hemma vid tangentbordet tröt.

Så håll till godo med vad presterat. Sista meningen skrevs 17 januari i år.

Trevlig läsning!


The Arrival 26/12


Efter att ha besökt Kastrup och Schipol Amsterdam landade vi på Kilimanjaro Airport. Resandet hade gått smidigt. Flygplatserna fick smaka Malmö-klistermärken och jag fick smaka på förbluffande god flygplans mat. Bagaget kom fort i Kilimanjaro och man blir lika förundrad över hur det lyckas hänga med trots flertalet mellanlandningar.

På sistnämnda flygplatsen hämtade vår guide, Issa, från Anderson African Adventure (klämmigt namn ey) upp oss. Vi lastade in oss med bagage i den 8sitsiga Toyota Landrovern och for iväg.

Pappa försökte snacka fotboll med Issa och sa något om Issa Manglinds karriär i TFF. Haha, jag skrattade gott och Issa fattade noll.

I övrigt var han pratglad och efter 45 minuters bilkörning mot hotellet får vi syn på ett vackert roadkill i form av en uppsvälld hon vilket också får agera första safarifångsten!

Efter en dryg timmes körning är vi framme vid hotellet i Arusha. Fint som fan med pool och hela baletten

I receptionen blir vi välkomnade med en drink och fem bärare ställer sig bokstavligt talat i givakt bakom våra väskor. De väntar på att vi ska dricka upp och be order om vilka väskor som ska till vilka rum.Känns märkligt och lite obekvämt, men man får ta seden dit man kommer och dricksa en dollar.


Inne på rummet s

Slänger mig i sängen direkt och inser samtidigt hur lite koll jag har på de kommande dagarna. Farsan är ju reiseleiter och jag bara glider med.

Vad jag vet är att Safarin börjar imorgon och att startelvan som kommer husera i Landrovern de närmsta dagarna är som följer:


Mormor 76

Ingela och Mamma 47

Pappa Lars 47

Bror Erik (dubbelnamn) 18

Jag 20

Issa Age Unknown (lite som Freddy Adu)


Hans för Hylliesports


For the very first time 27/12


Dagen går mot kväll och jag skriver nu efter en dusch och grooming. Med tre olika sorters hudkrämer är jag tveklöst lodgens mest metrosexuelle kille.

Jag ska nu återgå dagens prövningar:


Frukostbuffen är nice. Framför mig i kaffekön står en färgad tjej i 35 årsåldern och döm av min förvåning när hon börjar snacka med sin son på klingande stockholmska. Lite otippat. De flesta färgade i Tanzania snackar nog inte stockholmska får vi utgå ifrån.

Efter frukosten kör vi downtown till Arusha centrum för att shoppa lunchlåda och vatten. Arusha som stad kan inte skryta med mycket. Dock gör staden anspråk på att ligga på kontinentens mittersta breddgrad, således är det lika långt till den norra kustlinjen som till den södra. På grund av detta är stadens enda rondell prytt med ett monument med en rad pilar som visar på avstånd till olika orter. Kairo 22234km London 324523 km och NY 56567 km. Ni har säkert sett liknande på andra ställen. Det roliga med detta monumentet är att det är sponsrat av Coca Cola så varje pil är prydd med deras logga.

Vi lämnar Arusha med två timmars körning på asfalt framför oss med destination Lake Manyara National Park. Landskapet man far igenom brukas av massajerna genom boskapsskötsel och lantbruk.

Vägen kantas av liv och rörelse. Massajer som går längs vägkanten, men en betydande del cyklar faktiskt. Det ser lustigt ut där de kommer på sina gamla cyklar iklädd sina dräkter med spjuten i handen eller fast spända på pakethållaren. På fötterna har de sandaler tillverkade av uttjänta bildäck.

Kidsen vinkar åt bilarna och skriker "jambo". Hej på Swahili.

Den stora arbetslösheten driver ut folket på gatorna vilket syns extra tydligt i de två större orter vi kör igenom.

Issa berättar att polisen är flitig i att dela ut fortkörningsböter. Dessa betalar nu iofs inte Issa utan företaget han jobbar för, så han sket i vilket.

Dock blir man lite nervös när vi plötsligt blir invinkade till sidan av en polisjeep som dundrar förbi oss.

Jag vänder mig om för att se vart den stannade. Men den hade inte stannat. Istället fåt jag se ett ekipage på en åtta SUV:ar och fyra polisbilar svepa förbi oss.

"Prime minister" säger Issa.

Tydligen var premiärministern uppvuxen i området och brukade vara hemma och hälsa på och då kom han i stora konvojer likt denna.


Framme vid Lake Manyara skrev vi in oss vid parkens gateway och tog en välbehövlig pissepaus.

In i jeepen igen och safarin var ett faktum. Första djuret vi får se är en babian som korsar grusvägen. Upp med kamerorna och fotoblixtarna avlöser varandra.

Sen efter bara fem minuter händer det. På högersida står en elefant. Livs levande. Ingen djurpark. Inga inhägnader. Magnifikt djur. Känner mig faktiskt lite överrumplade. Hade förväntat mig att det skulle vara rätt svårt att få syn på djuren. Men här är vi nu en femton meter från en 3tons elefant.

Det fortsätter på samma spår. Lake Manyara visar upp en imponerande rikedom i sin lummiga nästan regnskogsliknande miljö. Vi ser lekande elefantungar och flertalet antiloper.

På väg mot picnic-platsen stöter vi på det djur jag efter kattdjuren mest sett fram emot: Giraffer! En stor flock på femton djur står och äter på trädtopparnas kronor. Fascinerande djur!


Lunchlådan smakar bra. Utsikten från platsen är fantastisk och vi kan blicka ner över sjön Manyara och på avstånd ser vi hordar med bufflar och gnuer. En i sanning mäktig syn.

På picnicplatsen är beväpnade vakter utkommenderade. Varför förstår jag inte förrän en stor babianhanne uppenbarar sig från tomma intet och gör ett utfall mot ett av borden. Han rusar upp och i farten knyckar han med sig en lunchlåda. Vakterna hinner inte reagera förrän han är borta med bytet. Han hoppar ner för en slutning där han i säkerhet tar för sig av maten. Äggen äter han med skalen på och foliet från smörgåsarna ids han inte ta bort så det slinker med. Frukten skalar han dock nitiskt. Jävla lirare...


Vi lämnar lunchen därhän och beger oss ner mot sjön. På väg dit får vi se vår första Animal Planet- scen utspela sig. Vi kör över en bro med ett vattendrag på vänstra sidan. När vi nästan är över ser vi hur en elefanthona lösgör sig från vegetationen och går ner på sandbanken för att dricka. Vi backar tillbaka på bron och stannar bilen. Inte långt därefter kommer tre elefanter till. En är en fjolårsunge och ser än mindre ut än vad den är när den står inklämd bredvid sina 3tons släktingar. De dricker och tvättar sig genom att fylla snabeln och släppa ut vattnet på ryggen på sig.

Efter en kvart är deras törst släckt och de ger sig av. Likaledes gör vi.

Träden förgylls av färgsprakande fåglar till farsans förtjusning och Issa berättar glatt och tålmodigt på begriplig engelska om birdsen.

Vi kör längs med sjön till lodgen där vi ska övernatta och på vägen ser vi jordar med zebror och en och Pumba.


2100. Åh fy fan vad mätt jag är! Och fy fan vilken dag jag haft. Helt galet många intryck att försöka ta in och bearbeta.

Nu har jag i alla fall krängt en Tanzaniansk buffe bestående av urgröpta buffeltestiklar fyllda med gamfoster. Mätt så in i helvede!

Sängen lockar och jag slänger moquito-nätet om mig. Från restaurangen hörs kvällens hotelljippo; sång och dans på swahili-vis. I rest my case.

Förresten så kom jag på att jag glömde min bok i Arusha. Surt sa Räven. God Natt sa Hans.


Imorgon, Serengeti.


Lake Manyara Hotel http://www.hotelsandlodges-tanzania.com/tanzania-hotel-and-lodges-lake-manyara-hotel.htm


 

Simba Nala Squash Banana 28/12


Vi lämnar Manyara klockan zeroninehundred och kör mot Serengeti. Om Manyara var regnskog rör vi oss nu i mer savannlandskap. Landskapet är platt och man har ett väldigt brett synfält. Här och var ser vi massajbyar en bit bort från vägarna. Massajernas boskap rör sig också mycket i de delarna av Tanzania vi nu kör igenom. Djuren vaktas förbluffande nog ofta av två tre kids på runt tio år. Och då snackar vi om flockar på 70 djur. Snacka om ansvar.


Efter ett par timmar håller vi för lunch och vi kör av från vägen in till en skogsdunge. Genast dyker ett par nyfikna massajbarn upp. Issa schasar iväg dom. Grejen är ju den att de troligen kommer fram för att tigga mat eller liknande. Och det är uppenbarligen inte Issa så intresserad av. De släntrar iväg en bit, men bara för att gömma sig bakom ett buskage och därifrån iaktta oss. Dom måste vara pretty stupid om dom inte trodde att vi såg dom.


Efter lunch blir savannen stäpp och på båda sidor vägen ser vi i mil efter mil 100.000tals gnuer och zebror som brer ut sig från vägen och mot horisonten. De är på migration. Vilket innebär att de följer regnperioden från Kenya in i Tanzania. Gnuerna och Zebrorna lever i symbios med varandra. Gnuerna kan lukta till sig regn och Zebrorna är extremt bra vakter och känner direkt av sig när det är fara å färde. Så de drar nytta av varandras spetskompetenser.


Asfaltvägen har vi lämnat bakom oss för länge sedan och vi får med jämna mellanrum stenskott på bilen.

Då häver mormor ur sig en odödlig replik: "Dom kastar sten på oss, det är ju precis som i Rosengård"! Haha, jag och Erik dör av skratt. Mormor sitter med sin safarihatt och raljerar över Rosengård ute på Serengeti. Stort!


Sen händer det. Lejon. Issa gör oss uppmärksamma på ett hon och ett handjur bara ett par meter ifrån vägrenen. Utan förvarning ställer sig de båda upp och hanen tar honan bakifrån. Riktigt Rocco-style! Liknelsen med porrstjärnan försvinne dock på en sekund. Efter ett juck faller hanen ihop bredvid sin partner.

Issa berättar att de knullar (nej han använder inte det ordet) cirka 30ggr per dygn i uppåt en vecka när de är inne i sina parningslekar. På denna veckan äter de inget och dricker knappt. Därav hanens tveksamma insats.

Hanen ser faktiskt riktigt sliten ut och det är ju inte så svårt att förstå.

Plötsligt dyker en andra hona upp. Systern till den nyss påsatta damen. Det är tydligen ofta så att om lejonhannes partner har en syster utan partner sympatisätter han även henne. Jävla glidare. No strings attached så att säga!


Vi når Serengeti National Parks gateway och det blir pissepaus och jag klibbar toaletterna. Ultras-poäng som heter duga. Medans Issa meckar med pappersarbete går vi upp på en höjd för att avnjuta lite utsikt. Serengeti är verkligen stort. Och överallt dessa prickar i form av gnuer och zebror. Förutom dessa finns det riktligt av antilooper och enstaka giraffer skymtar förbi.

På höjden hittar vi elefantskit. Men hur fan i helvete har den kommit upp här? Höjden är rätt så tätt vegeterad och kan inte tänka mig att en elefantbjässe skulle kunna kravla upp sig här.

Tji fick jag! På en liknande höjd en bit bort hittar farsan tre stycken elefanter. Ser helt galet ut där de står uppe på toppen av höjden. Men en eloge till dom för att ha lyckats ta sig upp där. Hoppas de kommer ner ockå.

Vi drar ner till bilen där Issa laddat upp med lite refreshments. Frukt och bärs intas glatt. Kall inhemsk Kilimanjaro 4,8% smakar ypperligt!


In i bilen och efter en stund får vi bekanta oss med en strutsfamilj. Jävligt stora...fåglar faktiskt. Mycket större än vad man tror efter att ha sett dom på teven.


Då vi ständigt kör med taket på jeepen upplyft blir håret likt sandpapper av allt damm som flyger upp från vägen. D e naaaajz!


Inne i parken upphör så horderna med gnuer och zebror vilka ersätts med främst två typer av antilooper. Grants antilop och Thomson gazelle.

Enrike

Enrique Iglesias - Can you hear me, ultimata 102,6 låten efter jubb.


Långängen Bonebreakerz- Sparka spy Hyllieby.

Mycket har hänt sen sist. Samtidigt ingenting. 2 heiniken och 2 smålands hos texas.

I DVDen Coldplays titelspår spår och i winampen The Untouchables. Tvärtom.

Skottorps IF. För att det är äkta. Ska bara fixa in någon för mig på fredag. Annars e det Knäred away den femtonde. Men har fan väntat länge nog. Skummeslövsstrand är annars ett jävla andningshål. Sicken MTy-vicka. Kröns med ifk borta imorgon.

Såg Frihetens Pris (The wind that shakes the barley) innan idag. Knäckande och väldigt väldigt väldigt engagerande vacker.

Bajsade på Burger King på vägen till texas innan. Inget papper på första så nakenchockade till andra dasset där det var papir. Slice and dice.

tror det räcker som comeback. Måste bli något. Som Morgan dag. Sweet summer days in a volvosugga.

RSS 2.0